De här konstverken bör du inte missa!
Museets intendent Mattias Enström tipsar om sex konstverk i Bror Hjorths Hus som du inte får missa. Urvalet är högst personligt. Vilka är dina favoriter?
Kubistisk flicka, 1921
Kubistisk flicka är gjord efter levande modell i naturlig storlek. Flickan står naken med ena benet placerat lite framför det andra och med händerna stadigt på höfterna. Bror Hjorth har förenklat och renodlat kroppens olika former. De har fogats ihop till en rytmisk helhet, en kubistisk dräkt. Ibland samspelar de klossartade delarna för att påminna om kroppens ursprungliga form. Fastheten och rundningen i flickans bröst visas var för sig, och baktill är den ena skinkan rundad utåt i rummet och den andra i planet.
Ängeln och det levande liket, 1925
På konstskolan Académie de la Grande Chaumière i Montparnasse i Paris förälskade sig Bror Hjorth i en av sina klasskamrater. Men kärleken var obesvarad, vilket Ängeln och det levande liket med all önskvärd tydlighet visar. I en drömsk scen har Bror upphöjt den moderiktigt klädda flickan till ett gudomligt väsen. Själv sitter han klädd i vit liksvepning i en enkel svart kista. Hans blomsteruppvaktning (tre rosor betyder ”när får jag träffa dig igen”, enligt blomsterspråket) nonchaleras, eller uppfattas inte, av ängeln. Hon flyger iväg med blicken riktad bort, medan de gula vågorna för konstnären ut mot ett blåsvart mörker.
Fröding i al, 1922
Helhetsintrycket är grovt och oputsat, med stickiga träfibrer och en fläck av det mörka ytträet kvar i poetens panna. Bror Hjorth har medvetet behållit trästyckets ursprungliga form och använt det som utgångspunkt för sin framställning. För att få in Frödings huvud i stubbformen har Bror Hjorth lagt poetens huvud horisontellt mot lyran, som om Fröding lyssnade efter ljud. Den onaturliga huvudställningen och instrumentets tjocka strängar bidrar till att frammana en känsla av ångest och instängdhet. Skaldens fingrar är små och stela och kan knappast få lyrans grova strängar att vibrera.
Lejon, 1950-tal
I Paris gick Bror Hjorth gärna till den botaniska trädgården, Jardin des Plantes, för att teckna av djuren där. På en av sina teckningar har han satt sin signatur mitt ovanför huvudet på en liggande lejoninna, som om han velat förstärka kopplingen mellan sig och djuret. ”Den som vill se Bror Hjorth i ögonen kan gå till något av hans tecknade lejon – de är alla självporträtt.” Orden är konstnären Tommy Östmars (1934–2007), en av Brors konsthögskoleelever. Bror Hjorth var professor i teckning i tio år.
Laestadiustriptyken, 1958
Bror Hjorth fick flera konstnärliga uppdrag för kyrkor och krematorier under sitt liv. Det största av dem var en relief för Jukkasjärvi kyrka i Lappland. I museet finns en skiss till verket i full skala, målad i olja på duk. Den upptar en av väggarna i Bror Hjorths ateljé. På den vänstra bilden syns prästen Lars Levi Læstadius hålla en straff- eller botpredikan för syndarna framför Jukkasjärvi kyrka. I mittbilden slår norrskenet ut i en strålgloria runt Jesus huvud. Han lutar sig mot och bär upp det tunga korset. Blod droppar ner från hans törnebekransade huvud och från såret i bröstet. I den högra bilden återkommer Læstadius knäfallande inför Jesus. Altarrelieferna skildrar viktiga delar i både læstadianismens och Læstadius historia och dessutom gestaltas övergången från synd och straffpredikan till förlåtelse och extatisk väckelse. Årstidernas växling förstärker symboliken.
Rytmisk grupp, 1959
I sitt sena måleri, från slutet av 1950-talet, arbetade Bror Hjorth med kraftiga konturlinjer. Den här teckningen är utgångpunkt till en målning som finns på Västerås konstmuseum. Den sinnliga kärleken i verket förstärks av den äggformade månen, som tydligt knyter an till fruktbarhet och reproduktion. Trädgrenens och liljebladens resning gör sitt till för den erotiska stämningen, liksom sängen som skymtar bakom kvinnan. Mannens profil syns i kvinnans ansikte, och hennes bröstvårta är även hans. Omgivningens linjer trycker kropparna mot varandra.