Helhetsintrycket är grovt och oputsat, med stickiga träfibrer och en fläck av det mörka ytträet kvar i poetens panna. Bror Hjorth har medvetet behållit trästyckets ursprungliga form och använt det som utgångspunkt för sin framställning. För att få in Frödings huvud i stubbformen har Bror Hjorth lagt poetens huvud horisontellt mot lyran, som om Fröding lyssnade efter ljud. Den onaturliga huvudställningen och instrumentets tjocka strängar bidrar till att frammana en känsla av ångest och instängdhet. Skaldens fingrar är små och stela och kan knappast få lyrans grova strängar att vibrera.
Bror Hjorth mötte tidvis hård kritik för sin skulptur när den ställdes ut på olika utställningar. Så här lät det 1928 i Efraim Lundbergs recension: ”Hur kan en vettig person utställa en stubbe, som han karvat lite i – det är mycket svårt att upptäcka de håligheter som skola föreställa ögon och mun – kalla stubben ‘Fröding’ och så begära sex tusen hederliga svenska kronor för verket?”
Fröding i al, 1922
