Bror Hjorth som målare
Bror Hjorth hade flyttat till konstens huvudstad Paris 1921 för att utbilda sig till skulptör. Måleriet hade han sett mest som en fritidssysselsättning, och det var av en slump som han tog upp det på allvar. Han hade retat sig på en ateljékamrats tavlor och ville själv visa hur det skulle se ut. Därefter följde fler målningar och med tiden blev måleriet en lika viktig del av hans konstnärskap som skulpturen.
Till en början målade Bror Hjorth mest svenska motiv, fantasibilder av uppväxtmiljön utanför Uppsala. I konstnären Paul Gauguin hade Bror Hjorth funnit en konstnärlig förebild, en konstnär som sökte det ursprungliga och primitiva, både i motstånd och samklang med den moderna tiden och dess idéer. Men istället för att som Gauguin söka det ursprungliga på Tahiti blickade Bror Hjorth tillbaka på sin egen hemtrakt och historia.
Bror Hjorths måleri förändrades genom konstnärskapet och kan indelas i tre mer eller mindre tydliga perioder: de naivistiskt präglade målningarna från 1920-talet, målningarna som blev Bror Hjorths försäljningsgenombrott med modeller i interiörer och familjebilder från 1940-talet och de sena målningarna med tydliga mörka konturer och hela klara färger från slutet av 1950-talet och framåt.
