I ateljén finns många skisser från arbetet med den sex meter höga bronsskulpturen Näckens polska. Bror Hjorth fick uppdraget till skulpturen 1951 av Uppsala kommun. Det skulle ta sexton år innan den kom på plats framför tågstationen i Uppsalas. Många var upprörda över näckens uppenbara nakenhet och skrev insändare redan innan skulpturen invigts. Att huldran inte heller hade kläder ansågs inte lika stötande. Det kanske mest erotiska i verket var det nästan ingen som såg. Om du tittar på skisserna i vitrinskåpet kan du säkert upptäcka det.
Motivet kommer från den svenska folktron. Näcken sägs spela så vackert på sin fiol att hans musik kan försätta åhörarna i trans. Högst upp på toppen av en solros dansar ett par förtrollade av näckens polska. Huldrans skönhet kan locka den hon möter att följa henne in i skogen. Det långa gröna håret gömmer hennes ihåliga rygg.
I ateljén ser du också spår av arbetet med den stora skulpturen i form av en gjuten betongplatta i golvet och en balkong som användes för att nå upp till skulpturens topp.
Näckens polska, 1967. Resecentrum, Uppsala.
Näckens polska, gips, 1960-tal
