Du står inför ett konstverk och någon ber dig beskriva det du ser med ord. Din tolkning blir en översättning från ett språk, konstnärens bildspråk, till ett annat. Kanske läser du en tillhörande utställningstext eller följer en guidad visning och möter då museets språk – ibland litterärt, ofta informativt, måhända auktoritärt. Utställningssituationen kan på detta sätt liknas vid ett samtal mellan besökaren, de utställda verken och museet.
I utställningen EKFRAS bjuds ytterligare en konstform in i samtalet – poesin. Utställningens titel anspelar på en litterär framställningsform i vilken ett konstverk, gärna ett bildkonstverk, översätts till dikt. Vad gör poesins språk i ekfrasens form med upplevelsen av en konstutställning? Denna fråga är utställningens utgångspunkt. Svaret är upp till dig som besökare att bedöma och formulera.
I EKFRAS möts Juri Markkulas bildkonst och Erik Vernerssons poesi. Gemensamt för konstnärens och författarens praktik är ett utforskande av relationen mellan natur och människa, organiskt och artificiellt.
Juri Markkulas reliefsvit IKB Ground (2013–) skapas genom en serie översättningar från organiskt material till konst i polyuretanplast. Med 3D-kamera avbildas ett stycke mark. Den digitala informationen datorbehandlas, för att sedan, med hjälp av en 3D-skrivare, åter översättas till fysisk form. Till utställningen på Bror Hjorths Hus har Juri Markkula gjort en serie helt nya reliefer.
I Erik Vernerssons poesi möts skogsrået och CD-skivor; tvättmedel och grävlingskrafs. Debuten Kroppsspråk, döda (2018) är ömsom uppväxtskildring, ömsom ekokritik. I blickfånget står vardagslivets materiella lämningar och hur de påverkar vår jord. Till utställningen skriver Erik Vernersson ny poesi, ekfraser, av Markkulas reliefer.
Utställningskommissarie är Moa Höglund.
