Bild Bror Hjorth, Solrosor, 1924

Bror Hjorth, Solrosor, 1924.

Klicka på bilden för en större bild

Solrosor, 1924.

Bror Hjorth målade Solrosor i Paris 1924. Han hade egentligen flyttat till konstens huvudstad för att utbilda sig till skulptör. Måleriet hade han sett mest som en fritidssysselsättning, och det var av en slump som han tog upp det på allvar. Han hade retat sig på en ateljékamrats tavlor och ville själv visa hur det skulle se ut. Därefter följde fler målningar och med tiden blev måleriet en lika viktig del av hans konstnärskap som skulpturen.

Med stor berättarglädje och kanske också ett visst mått av hemlängtan har Bror Hjorth gripit sig an motivet i målningen Solrosor. Genom brev från modern fick han hjälp att minnas sin barndoms hemtrakter norr om Uppsala. Till höger i bilden syns mamman, Lotten, skynda i väg någonstans med en nyckel i handen. På den solrosprydda rundelns andra sida går pappan, Emil, i varma kläder och med hunden som trogen följeslagare. Snön smälter på hustaket, på trädens grenar hänger orange löv, solrosorna blommar i snödrivan och på verandan har Bror Hjorth målat en flicka i vit sommarklänning och med blommor i handen. Vilken tid på året är det egentligen?

Bakom motivet ligger flera medvetna val. Stilen, den lite valhänta, är inte resultatet av okunskap eller bristande skicklighet. Och motivet förklaras heller inte enbart av hemlängtan och berättarlust. I konstnären Paul Gauguin hade Bror Hjorth funnit en konstnärlig förebild, en konstnär som sökte det ursprungliga och primitiva, både i motstånd och samklang med den moderna tiden och dess idéer. Men istället för att som Gauguin söka det ursprungliga på Tahiti blickade Bror Hjorth tillbaka på sin egen hemtrakt och historia. Bror Hjorth menade att konsten skulle bygga på naturen. Solrosor kan därför ses som ett motstånd mot en del av tidens ytligt dekorativa och intellektuellt färgade måleri. Den är en uppmaning att gå tillbaka till något ursprungligt i konsten, nämligen själva viljan att uttrycka en upplevelse av något och att våga lita på känslan. Bakom bildytan finns en tydlig kompositionell tanke. ”Jag ville ha inre stabilitet i uppbyggnaden, en klar plan i komponerandet och rena färger, men det medvetna arbetet skulle inte synas”, skriver Bror Hjorth i sin självbiografi. Naivismen är just detta, ett medvetet val att stilmässigt likna den oskolade konstnären. Solrosor är på många sätt typisk för Bror Hjorths målningar från 1920-talet. Det är en noggrant uttänkt berättande minnesbild från uppväxtens Dalboda.